Barfota

 
 
Det är inte någon här. Men jag känner mig inte ensam. Jag ville fira. Vara för mig själv. Rensa huvudet. Tänka allt. Tänka på annat än plugget och jobbet. Så jag tog en öl. Ett glas vin. Ett till. Ett till… ett till. Och nu sitter jag hör med ett till.. ja pappa lär ju märka att vinet nästan är slut.

Kollade på något tragiskt på tvn förut och skrev ett blogginlägg på min hemlis om döden. Vad det värsta som finns är osv. bara babbel egentligen, men folk läser ju skiten. Det är tankar som jag tänkt. Och som jag tänker. Folk läser men kommenterar sällan. Hade jag lagt upp en bild på min nya tröja så hade folk skrivit ”åååh va fin”. Men när jag skriver om rädsla, svek, döden, mitt inre och annat svårt så är det ingen som vågar, kan eller fattar. Ja, det är skumt det där… att människor drar sig tillbaka så fort något är jobbigt.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0