. Linda

 

Båten låg i hamnen och när jag sa det här, klockan var ungefär åtta på kvällen, tyckte alla att det lät som en bra idé - jag kommer ihåg hur Rob och Walliams sa: "Vi går allihop". Vid midnatt hade de alla, naturligtvis, ändrat sig. (Folk gör ofta det. De verkar inte inse att framtiden är precis samma sak som nu, men om en liten stund, så de säger att de ska göra saker i spänd förväntan på någon form av livsavgörande förändring i deras livsåskådning, som aldrig någonsin inträffar. Men allt kommer inte vara guld och gröna skogar, världen kommer inte att dofta sorbet. Imorgon är inte sagornas kungarike där man kommer att få fjärilsvingar och kunna prata med djuren - det kommer att se i stort sett likadant ut som det gör nu.)

- Russell Brand

jag vet inte vad jag ska skriva. jag vet inte vad jag ska säga heller. eller jo, jag ska ju såklart inte säga något alls eftersom jag sitter här helt själv. har jobbat natt och borde därför ha kommit hem klockan 07.00 imorse och varit trött som ett as och lagt mig ner för att somna bums. men icke! jag är fortfarande vaken. inte det minsta trött. eller jo, där ljög jag. jag är lite trött, men inte tillräckligt för att somna. lyssnar på lana del ray och hoppas att hon kan vara en duktig sömn-hypnotisör, men dessvärre verkar det inte vara så. måste vara game ikväll då jag ska parta (läs: jag säger ALDRIG parta egentligen, det bara blev så att jag skrev det). men i alla fall. jag kom på att jag saknar att gå i skolan lite. nu tänker du att jag är dum i hövvet. men okej jag trivs med mitt jobb och allt sånt, det är inget fel på att vara maskinoperatör och tjäna mer pengar än andra 20åringar. men... jag börjar tröttna. inte på jobbet, inte på jobbarkompisarna. utan jag är trött på att ha samma värdelösa rutiner. att må kasst och att hela tiden känna att jag inte åstadkommer tillräckligt. jag vill ju bara ut och resa och se världen. och sen vill jag ju bara ta mc-kort och så vill jag bara hinna med att ha ett socialt liv och slippa bry mig så mycket om andras känslor. att jag aldrig ska få vara nöjd? det är alltid något som inte stämmer. snälla någon skjut mig (obs! metafor). ska nog läsa lite i min bok som för övrigt är fett bra. russel brand äger alla era mammor. hans liv är helt wicked. lite som jag önskar att mitt är ibland (minus allt knarkande och konstiga homoupplevelser). jag vill också skriva en memoar. det hade nog kunnat bli ganska intressant läsning, åtminstone delvis. men med tanke på hur ordfylld min blogg är så hade det nog blivit kämpigt. men hallå? som om denna bloggen beskriver mitt liv? snarare känslor. men nu lägger jag av med detta innan jag blir för djup och flummig. hare gött.